- 83-årig hällevikare bygger fin fiskebåt på sina ”gamla dar”.
Återupptar gamla minnen och blir kryare för varje dag.
Den, som spankulerar strandgatan fram i Hälleviks samhälle under dessa dagar, kan knappast undgå att lägga märke till ett fiskebåtsbygge ute vid strandkanten på den plats, där strandgatan släpper sin känning med havskanten för att göra en stickare upp mot järnvägen. Ett fiskebåtsbygge är kanske inte någon stor händelse i egentlig mening, men ifråga om det nämnda bygget föreligger en del omständigheter, som gör det extra intressant. Fartygsbyggaren är nämligen den 83-årige fiskaren och båtbyggaren Knut Bengtsson i Hällevik. Det är kanske inte så underligt, att båtbygget av den orsaken följes med osedvanligt stort intresse i samhället, och underligare är det ju inte att vi avlagt ett besök hos den gamle kärngubben. Vi hitta honom ute på vedbacken vid hans trevliga hem strax ovanför den plats, där båtbygget pågår, och vi gör det bekvämt för oss på huggkubben, medan hr Bengtsson ordnar en sittplats för sig i vedstapeln.
Det första beskedet ger oss åsynen av den pigge gamle mannen. En verklig kärngubbe med en sällspord vitalitet, det förstår vi, att vårt intervjuobjekt är.
Nå, så berättar då hr Bengtsson, att han för cirka 40 år sedan sysslade enbart med båtbygge under sju års tid. Han och en kompanjon tillverkade bortåt hundratalet fiskebåtar under denna tid. De första gjorde man med hjälp av mallar, men sedan voro kompanjonerna så inne i båtbyggandets alla finesser att tillverkningen kunde ske helt och hållet ”på gehör”, som hr Bengtsson uttrycker sig. Under sju år, som sagt, fortsatte man båtbyggandet, men sedan övergick hr Bengtsson till fisket, och för detta ändamål övertog han den sista av de båtar, som byggts under kompanjonskapet. Det är förresten den båt som ska ersättas nu. Fyrtio år har den varit med, och åtskilliga duster med havet har den utstått. Det är betydligt mer än de flesta fiskebåtar stå ut med. Men den här har som tjugoåring genomgått en grundlig reparation, och sedan har den stått emot under ytterligare tjugo år.
-Hur kan det komma sig att hr Bengtsson åter syssla med båtbygge? fråga vi.
-Min son ville det, nu när han behövde en ny båt. Allt har jag väl inte glömt under åren, fast ögonen ljuger, både när jag använder glasögon, och när jag inte gör det. Men jag har ju alltid kunna hjälpa till med att få riktig ”mack” och ställning på båten.
-Nå, vem har gjort ritningarna till den här fina båten?
-Den är byggd, som de andra, helt på gehör. Vi började den 22 februari och arbetet har gått väldigt bra hela tiden. Tur ha vi också haft med vädret under tiden, och jag har haft tur med hälsan också. Innan jag började med båtbygget var jag ganska krasslig, men under tiden som det pågått, har det bättrat på sig betydligt med den, och jag har inte varit så kry på länge, som jag är nu, säger hr Bengtsson, som tydligen har gott sinne för detaljer, som passa en frågvis tidningsman.
Det är opålitligt aprilväder, och rätt vad det är kommer en snöby, varför samtalet fortsättes kring kaffebordet i Hr Bengtssons trevliga hem. Intervjuaren råkar in i ett helt sällskap erfarna båtbyggare, och hade densamme bara haft tillräckligt lätt för att lära så hade han säkerligen kunnat åtskilligt om båtbyggande efter kafferasten.
Men att bygga fiskebåtar är inte någon lätt sak, det förstå vi väl, när vi tillsammans med båtbyggaren ta en titt på båten, medan solen åter lyckats tränga fram mellan snömolnen. Och att det ligger erfarenhet bakom detta, det förstår också lekmannen. 26 fot mäter båten, och den är något större än fyrtioåringen, som har lagt upp för evigt strax intill. Bastant ekmaterial har den gjorts utav, och man kan inte undgå att förvånas över hur det lyckats att vrida dessa ekplankor, så de fått den rätta formen. Hr Bengtsson förklarar gärna hur det går till, men arbetet framstår inte mindre svårt för det. Ju flera av båtbyggandets detaljer vi få del av, desto större blir vår beundran för hr Bengtsson, Hällevikaren av födsel och ohejdad vana. Under hela sitt liv har han bott i Hällevik, och fiskelägets liv har varit hans. Helst såge han också nu, att hans bedrift på ”gamla dagar” stannade inom fiskeläget. ”Men är det alldeles nödvändigt, att ni ska ha det i spalterna, så får det väl bli vid det”, säger han resignerat, när vi ta avsked och tillönska honom ännu många verksamma år och många nya båtbyggen.
-Nej, nu blir det inte flera när den här har kommit i sjön efter annanda'n, säger han och återvänder till Vedbacken.
|